Jag tänker på en utopi

Under den senaste veckan har jag lyssnat en del P3 dystopia, ett väldigt spännande och skrämmande program. Det gjorde dock att jag kände mig motiverad att skriva om utopin, det vill säga hur samhället skulle kunna se ut efter en grön omställning. Därför har jag gjort en Williams Utopia.
För att förstå utopin måste vi förstå utmanarna i samhället och hur de ska reformeras. Vi lever i ett ohållbart samhälle som är ett symptom på industrialiseringen och kapitalismen. Utmanarna till det hållbara samhället är företagen, energiförsörjningen, maten, transporterna, konsumtionssamhället och stadsbyggande.

Bildresultat för utopia green city

Företagen. I Sverige står ungefär 10 stycken företag för 1/3 av våra totala utsläpp som land. I världen står 100 företag för 73% av våra utsläpp som planet. Efter den gröna omställningen har staten ställt så hårda krav på dessa att de antingen har netto 0 utsläpp, eller är nedstängda. Den gröna staten (regeringen och parlamentet) ska ställa hårdare krav på de som släpper ut, kolkraftverk i Kina kan exempelvis inte finnas i denna framtid. Den gröna rörelsen i världen är starkt anti-kapitalistisk och anti-kolonial, det vill säga att länder i periferin och semi-periferin inte heller exploateras av företag, det finns ett internationellt grönt utskott i FN och ett internationellt regelverk.
Energiförsörjningen. Energiförsörjningen sker enbart via fossilfria energikällor, som biomassa, vatten, vindkraft och solenergi. Staten har expanderat Vattenfall AB’s ägande som är tongivande på den svenska energimarknaden. Det finns regler på marknaden som strikt förbjuder exploatering av fossila resurser inom territoriets gränser. Människor är koncentrerade till små men effektiva bostäder, med många gemensamma ytor för att spara resurser. Vi äger alltså vår energi och våra resurser tillsammans.
Maten. Maten produceras mer lokalt och regionalt, ekonomiskt stöd ges till bönder som producerar sin mat ekologiskt och med hänsyn till biologisk mångfald. Skolor, institutioner, äldreboenden och lokalsamhälle organiserar sig för att köpa maten så nära sig som möjligt. Det finns en allmän koldioxidskatt som gör så att det som är bäst för miljön är mest subventionerat. Livsmedelsaffärer använder inte plast i sin försäljning och kvartalsperiodiserar sina inköp och rapporterar inköp/försäljning till livsmedelsverket. Affärerna skänker mat de inte säljer till bättre behövande, att slänga ätbar mat är förbjudet. Det går inte att välja mat som är dålig för klimatet längre, konsumentmakt är inte längre en grej.
Transporterna. Staten har ställt krav på bilindustrin att tillverka enbart fossilfria bilar. Det är inte längre norm att ha en bil eftersom det mesta sker lokalt och nära vanligt folk, handeln har decentraliserats och sker inte via stora handelskomplex. Bilpooler är vanligt förekommande, framförallt på landsbygden. Det finns en samordningsapp för bilpoolerna runtom i landet. Höghastighetståg har byggts, det går att nå alla stora och mellanstora städer i Sverige med tåg, samt ta sig till andra delar av Europa via tåg. Staten subventionerar biljettpriset. Kollektivtrafik byggs ut i landet, den är gratis. Det finns en motbok på flygresor som utgår ifrån planetens begränsningar, flygen drivs på grön el.
Konsumtionssamhället. Det finns en koldioxidbaserad avgift och utdelning. Det innebär ökande avgifter för ökade koldioxidutsläpp, som återförs till medborgare genom månatliga utbetalningar. Det betyder att den som konsumerar klimatdåligt kommer förlora ekonomiskt på systemet, medan de som konsumerar klimatsmart tjänar ekonomiskt på systemet (Rebecka Le Moine’s förslag till kongressen 2019). Pantsystemet är utvecklat så att det går att panta mer saker än burkar, allt som går att återvinna kan en panta och få tillbaka något av. Arbetsveckor på 30 timmar är norm, men social status markeras genom fritidsaktiviteter och konsumtion av exklusiva tjänster snarare än materiell konsumtion. Det finns större tid att engagera sig ideellt i olika former.
Stadsmiljön. Stadsmiljön består av täta och höga bostäder byggda i massivt trä. I framtiden tar inte vägar upp ungefär hälften av Stockholms ytor (som idag), staden är för människorna som bor där. Det finns fullt av gemensamma platser, parker och gågator. Utanför stadskärnan finns en levande natur i det gröna kilarna.