Omställningen måste radikal för att någon ska vara en vinnare!

Den 12/12/2018 skrev Vladan Lausevic en debattartikel i debattforumet Grön Opinion. Han tar då upp frågor som de gula västarna och hur vi kan utforma en miljö- och klimatpolitik som gör att folk känner sig som vinnare i omställningen. Han skriver bland annat:

”Omställningen måste innebära att fler människor i välden ska känna sig nöjda, vilket gör att ett större ansvar vilar hos politikerna att bolla med nya idéer, såsom basinkomst, i kombination med koldioxidskatt och miljözoner”.

Vi måste utforma politik som tar hänsyn till de ekonomiska och sociala komponenterna av förändringarna vårt samhälle behöver genomgå.

Här kommer min kritik. Det paradoxala med de gula västarna är att de vill ha sänkta bensinskatter (som ökar koldioxid) samtidigt som de vill leva upp till Parismålen. Dom vill ha sänka inkomstskatter samtidigt som de vill ha bättre sjukvård. Ståndpunkter som är helt oförenliga.

De konventionella metoderna för att ge folk ett lite bättre liv, exempelvis via en koldioxidskatt kanske förändrar beteenden, men inte själva moraliska frågeställningen som gula västarna belyser. Vi behöver förändra systemet så som det är utformat, för varför ska vi ha ett osolidariskt samhälle?

För att göra det måste vi utgå ifrån begreppet rättvisa, vilket jag tycker att Lausevic missar i sin analys. För att den gröna omställningen ska vara möjlig måste den som har det sämst ställt i samhället gynnas.

Lausevic nämner basinkomst i sin analys. Jag tycker definitivt att vi behöver hitta nya typer av trygghetssystem för att stärka jämlikheten i den gröna omställningen. Samhället kommer inte klara av att genomföra en grön omställning utan ett klasskrig ifall det fortsätter vara billigt att vara övre medelklass i Stockholm under omställningen än underklass på landsbygden.

Den gröna rörelsens jobb är att förebygga eventuella kriser och konflikter som kommer att uppstå i och med omställningen. Det kan handla om att pantsystemet utvecklas, att koldioxidskattesystemet utökas, att det finns en koldioxidbaserad avgift/utbetalning, att företagen (som står för 1/3 av våra utsläpp) begränsas i sin förstörelse av planeten, att kollektiva transporter är utbyggda och billiga, eller att bostäder är gröna, yteffektiva och billiga. Det vill säga, en omfördelning av resurser inom hela samhället.

Staten måste ta en aktiv roll i klimatarbetet. Den ska förbjuda exploatering av fossil energi, ställa krav på bilindustrin, bygga ut infrastrukturen, sätta stopp för flygresor som bränner upp vår planet och förhandla med de stater som är de värsta bovarna i klimatomställningen.

Vi kan göra detta genom att bygga en grön rörelse med radikala krav på politiken, som ger människor möjligheten att rösta på något annat än den socialliberala dominansen i svensk politik.