UTRIKESDEKLARATIONEN 2019

Den 13/02 var det utrikespolitisk debatt i Sveriges riksdag, utrikesminister Margot Wallström inledningstalade. Hon inledde med att lyfta flera viktiga principiella ståndpunkter som är allmängiltiga, men som likväl är viktiga att påminna om, Wallström sa, ”Vi protesterar när yttrandefriheten begränsas, när journalister tystas och när försvarare av mänskliga rättigheter och hbtq-personer förföljs”.

Sveriges uttalanden mot förtryck av viktiga demokratiska aktörer är bra. Men vi får inte glömma vilka dessa länder är, som hon talar om. Det är: Saudiarabien, Sudan, Afghanistan, Kina, Iran, Venezuela, Ryssland och Belarus med många fler. Här måste regeringen se till att jobba med civilsamhällen, erkänna rättviserörelseaktörer, jobba med sanktioner, skapa uppgörelser och säga deras namn högt flera gånger sä att ingen glömmer bort vilka skurkstater de flesta av dom är.

Wallström fortsatte och talade om att, ”Världens resurser behöver fördelas solidariskt. Sveriges mål med biståndspolitiken är att minska fattigdomen. När andra länder drar ner fortsätter Sverige att avsätta en procent av BNI till biståndet. Fokusområden är demokrati och mänskliga rättigheter, konfliktförebyggande, klimat, miljö och jämställdhet.”. Sverige är faktiskt en av de länder som ger mest pengar utifrån sitt totala bistånd till FN och andra bistånd. Nu finns exempelvis 4500 nya barnmorskor i Etiopien, i Afghanistan har Sveriges kvinnliga medlingsnätverk lett till en nationell strategi för fred, kvinnor och säkerhet. Sveriges samlade humanitära stöd uppgick till 4 miljarder 2017, vilket är en stor insats för de som flytt för sina liv. Dessa är oftast barn, som inte äger något och som behöver vårt stöd.

Wallström fortsätter och berätta om vad den feministiska utrikespolitiken, hon säger, ”Vi fortsätter vårt omfattande stöd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, exempelvis genom att finansiera insatser för laglig abort, preventivmedel och sexualkunskap”. När jag hör att svenskt bistånd, sånt jag betalat skatt till, går till rättigheter för kvinnor och liknande viktiga saker känner jag att: Jag ❤ Margot. Wow, vad vi gör skillnad i världen!

Något jag har förundrats över är att man måste jobba med så många olika biståndsformer. Men ett intressant sätt att göra det på är att samarbeta med civilsamhällen mer, istället för biståndet som går från stat till stat. Detta är något som Wallström lyfter som särskilt viktigt för att utveckla hybrid-demokratin i Ryssland. Hon säger:

”Vi stödjer det ryska civilsamhället och strävar efter stärkta mellanfolkliga kontakter. Östersjöstaternas råd, Barentsrådet och Arktiska rådet är format där vi har konkreta samarbeten.”.

Detta är en mycket bra samarbetsform som borde utvecklas. Dock borde den inkludera färre institutioner och mer regeringar tillsammans med folkrörelser för demokratisering och lika rätt.

Margot Wallström säger också att, ”Vi har satt kopplingen mellan klimat och säkerhet på rådets agenda.”. Jag förstår fortfarande inte varför FN inte reformeras. Allt för stort ansvar läggs på ett improduktivt säkerhetsråd med 70-år gamla regler för veto. FN borde bli mer parlamentariskt om det ska bli effektivt, det vill säga att generalförsamligen måste få mer makt, ett särskild råd för internationellt samarbete med fokus på klimatförändringar/konsekvenser av klimatförändringar skulle behöva upprättas där, med utgångspunkt i Paris-avtalet. Det tycker jag skulle vara en bättre lösning än att ordförande för säkerhetsrådet måste tvinga upp frågan på agendan.

Den här deklarationen gav mig hopp om att vi kan göra mycket om fler är med oss på vårt koncept kring feministisk utrikespolitik. Vår roll är att hjälpa våra systerpartier i Europa, Asien, Afrika och Mellanöstern att mobilisera och bli valda så att vi kan förändra tillsammans. Det är som Wallström säger, ”Hopp är inte en känsla utan ett sätt att handla.”.

/W