Min debatt om jämställdhet!

Med sitt budgetförslag förpassar M och KD jämställdheten till politikens utanförskapsområde. Det är dags för en handlingsplan och jämställdhetspolitiska samtal över blockgränserna, skriver William Olsson, Grön Ungdom.

Vi går nu in i en ny fas där politiken nu är mer höger än vänster, där nationalism är trendigt igen. Där jämställdhet utmanas av konservativa som inte tycker att frågan ska upp på agendan. Det är ett samhälle där tiggare, fattiga, utsatta, kvinnor, flyktingar, unga och HBTQ-personer utsätts för utmaningar som reser sig ur historiens kyrkogård.

Förra veckan beslutade riksdagen att bifalla Moderaternas och Kristdemokraternas förslag om att lägga ner jämställdhetsmyndigheten i sitt budgetförslag, som fick stöd av Sverigedemokraterna.

Det är ett slag mot samordningen av det jämställdhetspolitiska arbetet. Utvecklingen behöver gå framåt, folk vill se konkret politisk förändring. Det är omöjligt att se hur nedläggningen av denna myndighet tar oss på rätt väg.

Vi ser konsekvenserna av ojämställdhet idag. 190.000 barn och unga vuxna, så många är dom som lider av psykisk ohälsa i Sverige idag. Den politiska makten har ansvar och en stark koppling till alla dessa samhällssymptom, som stress i skolan och på arbetsplatsen, fattigdom, dåliga arbetssituationer, övergrepp och ohållbara sociala situationer.

Angelägenheten att hitta arbetsmetoder för att motverka den här utvecklingen är akut, därför behöver vi jobba både förebyggande och för att stärka vården. Vi behöver en feministisk vård.

En vård som exempelvis ser över ett nationellt försök med fler digitala inslag i vårdcentralernas verksamhet i syfte att öka vårdens tillgänglighet, eller att psykologer ska kunna skriva sjukintyg inom området psykisk ohälsa.

Vi behöver också se över möjligheten att införa ett system med vårdlotsar eller andra särskilda kontaktpersoner för barn och unga med allvarliga former av psykisk ohälsa.

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor behöver raderas. Orättvisan med ojämställda löner som sådan är omoralisk eftersom samma arbete utförs men en får en högre inkomst i egenskap av sitt kön.

I samtliga av Stockholms läns kommuner har kvinnor lägre genomsnittslön än vad som krävs för att få lån till en trea med 15 procents kontantinsats

Det är inte bara den etiska aspekten av frågan som skapar problem, att kvinnor tjänar mindre gör också att kvinnor som väljer att leva sina liv tillsammans med en manlig partner får mycket svårt att skilja sig.

I samtliga av Stockholms läns kommuner har kvinnor lägre genomsnittslön än vad som krävs för att få lån till en trea med 15 procents kontantinsats.

Uttaget av föräldraförsäkringen fortsätter att vara ojämställt. I Arvidsjaur tar kvinnor ut 79% av föräldraledigheten och män 20%. I den »bästa« kommunen i Sverige tar män ut 33% av föräldraförsäkringen.

Det är en jämställdhetsfråga att kvinnorollen cementeras genom den här statistiken. Vi behöver en tredelad föräldraförsäkring som slår fast att män har en skyldighet i vårt samhälle att vara pappor, på samma sätt som man har en skyldighet att arbeta. Den sociala jämställdheten är mins lika viktig som den ekonomiska och den politiska.

Vi behöver ett totalstopp för nedläggningar av förlossningsplatser i Sverige, en förbättrad arbetsmiljö och punktinsatser riktade för att få tillbaka barnmorskor som slutat på grund av oansvariga makthavare som inte tagit situationen på allvar.

Under 2017 avslutade 47 barnmorskor sin tjänst, bara i Stockholms län. Nio förlossningsavdelningar har stängt sedan år 2000. Kvinnors hälsa och rätt till välfärden är en för viktig fråga för att ignorera den.

Sandra fick ställa sig på alla fyra på en grusväg vid sidan av E4:an och föda.

Om fem år vill jag vara befriad från historier som den om Sandra, hon som fick föda på vägen till sjukhuset, eftersom närmsta sjukhus var för långt bort. Sandra fick ställa sig på alla fyra på en grusväg vid sidan av E4:an och föda.

Även den destruktiva manlighetsnormen i vårt samhälle skapar stora problem. Av de 84 200 misshandelsfallen 2017 var förövaren i 84% av fallen män, av de cirka 22 000 våldtäktsfallen 2017 var förövaren i 99% av fallen en man.

Utöver det så är sexuella trakasserier, hot om övergrepp från personer i kvinnors närhet och missbruk av makt (som vi sett i och med #MeToo) ett utbrett fenomen.

Diskussionen är inte längre »alla män våldtar inte«, diskussionen är hur ska vi ta oss ifrån det här avgrundsdjupa hålet statistiken ger uttryck för. Vi måste hitta en väg framåt, och vi män kan göra mycket…

Läs hela artikeln på: http://www.dagensarena.se/opinion/hotad-jamstalldhet-kraver-handlingsplan-blockgranserna/